Vi har vid två tillfällen fått se vår groda...
Första gången var när vi gjorde en Nupp-undersökning i vecka 13.
Det var så nervöst när vi skulle göra det. Jag har inte direkt känt mig gravid någon gång så jag var jätteorolig att det skulle vara något fel. Men första bilden som kom upp på tv-skärmen så såg det ut som fostret stod och hoppade och viftade med armarna precis som h*n försökte säga:
-Hej! Se på mig! Jag mår toppen!
Det var så skönt att se! Och det såg så roligt ut. H*n såg precis ut som en liten groda och därför kallas h*n nu för grodan!
Men grodan gjorde det inte lätt för barnmorskan att få till en bra bild som hon behövde för att kunna mäta nacken. Först var grodan för livlig så jag fick gå på toaletten men efter det så bestämde sig grodan för att sova. Vi försökte på alla sätta att få grodan att vända på sig, jag fick upp och hoppa och barnmorskan puttade på magen, men inget hjälpte. Det verkar som ni kommer få ett envist barn sa barnmorskan! Det tog ca en timme men sen fick barnmorskan till en bra bild och sa att allt såg bra ut och Nupp-undersökningen visade på väldigt liten risk för kromosomavvikelser. Skönt!!!!
Andra gången som vi fick se grodan var vid rutin ultraljuden som gjordes i vecka 20.
Barnmorskan sa att det var en livlig liten sak. Grodan ville inte ligga stil en sekund medan barnmorskan försökte kolla hjärtat, navelsträngen, urinblåsan, hjärnan, lungorna, mätte huvud och ben. H*n skulle bara göra kullerbyttor! Huvudet var ca 4 cm mellan öronen och allt såg bra ut!
